Nu var det några dagar sen jag skrev och jag har varit mer eller mindre “off-line” långt upp i de norra dalaskogarna. Den här texten författade jag när jag satt på älgpass i Särna nu för någon dag sedan. Den är inte särskilt kopplad till ekonomi men tar upp helheten där allt betyder något.
Livskorset
En tallstam knarrar i vinden då och då. Annars helt susande tyst. Det mojnar helt och solen spricker igenom. Långa raka skuggor tecknas i mossan och riset. Helt stilla. Man känner att skogen vet mer än vad den visar. En stor tyst symbios konstant verksam.
Doft av fukt, mossa och barr. Luften är ren. En fluga surrar till kring örat och låter som ett flygplan. Jag drar bort lite kallt snor från näsan och viftar bort flugan. Tittar mig runtomkring, kikar i de gröna gatorna mellan träden så långt jag kan se. Får syn på ett vindfäll en bit bort och roten liknar ett troll. Blir full i skratt när jag tänker på ett troll med en näsa långt som ett kvastskaft. Min pojke, min lilla Albin som älskar bockarna bruse så. Det här är ett snäll troll, precis som han vill ha det. Trollet ser även lite ledsamt ut och stöder sin kind med sin ena hand. Han vilar med armen mot sitt knä och stirrar tyst framför sig.
(Jag ritade av rotfället som jag såg det med lite fantasi).
Jag sätter mig ner själv med benen i kors och börjar tänka över livet. Vi är här en kort stund. Hur bete sig, vad göra? Njuta, leka, älska. Skratta, gråta, nyttja känslorna vi har. Göra gott, vara försiktig med sin omgivning. Skapa goda minnen av sig själv. Så många som möjligt utan på bekostnad av andra. Leva och inte bara existera. Göra det med medvetna tankar och ständigt nya insikter. Låta barnen vara barn och sedan vuxna. Slösa med kramar och var en trygg hamn att tanka energi hos. Fortsätt livet så länge det varar. Tack tänkande trollgubbe för din tysta klokhet du gav mig!
