Äntligen har det börjat komma frågor till mig efter att folk har läst boken. Det har jag sett fram emot!
“Hej bästa Joel,
Fick hem din bok i går och läste ut den samma kväll, otroligt lärorik! Och en liten varningsklocka ringde för en “shopaholic” som mig
En fråga: Hur gör din fru med shopping? Jag tänker kläder, skor, väskor, heminredning, saker till barnen, allt som lockar oss kvinnor
Jag är gift med en underbar man som är otroligt sparsam men jag däremot vill att hemmet ska vara fint med fluffiga (dyra) kuddar, endast lakan från Lexington, Ralph Lauren kläder till oss båda, etc.
Nu väntar vi vårt första barn och jag känner paniken, hur ska jag ha råd med allt dyrt? Bara en skötväska från Burberry går loss på 12 000 kr (!)
Jag är en otroligt lurad konsument, jag tror att desto dyrare desto bättre kvalitet.
Hur gör din fru/ni för att stå emot konsumtionshetsen? Jag talar först och främst till din fru då min man inte har några som helst konsumtionsproblem, det är jag som står för hela den biten.
Vänliga hälsningar, XXX”
—————————–
Mitt (och min frus) svar:
Hej, tack för ditt brev!
Ditt brev ger mig flera följdfrågor
Jag tänker också, vilket sparutrymme!
Först undrar jag om ni har gemensam ekonomi (vilket jag utgår från) eftersom det endast verkar vara du som köper in saker till hemmet (så inte det enbart är din plånbok som bli lidande av det)?
När det gäller er gemensamma(?) vilja/önskan att enbart ha lyxmärken undrar jag om det är för att ni båda verkligen vill ha det -är det så mycket bättre komfort/kvalitet eller är det för att ni känner någon sorts förväntan från omgivningen?
Att ni vill visa att ni kan köpa in just de (dyra) sakerna? Här finns mycket att fundera över. Dyra saker är ju ofta mycket bättre i kvalitet men till följd av det behövs även färre antal då de ska hålla längre. Ett dyrt genomtänkt plagg kan faktiskt ersätta 10 spontaninköpta plagg som kanske bara används en gång (i värsta fall aldrig) så det behöver inte vara fel. Viktigast är behovet.
Om ni nu redan har sängkläder, lakan, handdukar m.m av hög kvalitet så behöver ni ju inte köpa några nya på lång tid tänker jag. Det är bra.
Vill ni spara eller drar ni åt olika håll? Du skriver att det är du som köper, gör du det för att du har svårt att stå emot (din egen vilja/impuls) eller handlar du åt/för din kille? Blir han glad när du köpt något till hemmet, har ni pratat om inköpen innan eller blir de bara av? Känns det bra efteråt eller ångrar du/ni en del?
Tror det är viktigt att ni pratar igenom era roller och vad det betyder för er (gemensamma) ekonomi. Måste det alltid vara du som köper, kan ni göra det tillsammans ibland så ni kan diskutera vad ni behöver, det blir kanske mer genomtänkt då?
Hos oss pratar vi ganska mycket om vad vi behöver (och inte). Även om min fru (eller jag) behöver nya skor så pratar vi kort om det innan. Då vi har gemensam ekonomi och vi har gemensamma sparmål så kan ett inköp för säg 2 000 kr påverka den månadens totala köpbudget.
Det kanske innebär att jag väntar med att köpa det jag tänkt eller att vi försöker sälja något annat för att minska totala utgifterna. Ni som verkar ha mycket märkeskläder kan säkert finna köpare till era begagnade varor ni inte längre behöver och få relativt bra betalt.
Sen har det såklart hänt att hon köpt kläder spontant och så måste det få vara även om summan då ska vara begränsad. Vi har med oss att vi sparar gemensamt så en pryl in, en ut eller bra motivering.
Sen kan jag ärligt säga att i och med barn blir det egna utrymmet för att gå och handla till sig själv begränsat. Både rent fysiskt men även i tanken. Hjärnan fylls med massor av “ta-hand-om-hormoner” som gör att nya kläder till en själv prioriteras ned. Dessutom dreglar, kräks, kissar och bajsar ungar både på sig själva och på föräldrarna och sin närmsta omgivning så det är liksom inte lönt att ha för fina kläder på sig ihop med dem! 🙂
En fördel med dyra märkeskläder är att de kräver mer genomtänkta beslut då de kostar så pass mycket. I många fall kan summan vara svår att motivera. Om vi tar den skötväska du nämner så undrar jag om den är 10 gånger bättre än en för 1200kr (som i sig är ganska mycket pengar)? Antagligen inte. Det handlar om andra känslor. Exklusivitet, visa för andra, en invand känsla av att jag behöver det här för att må bra.
Jag hoppas att du är en tävlingsmänniska?
Oavsett är mitt förslag är att du utmanar dig själv. Köp en väska för 1000kr. Sätt in de andra 11000kr månadsvis (1000kr/månad) i indexfond eller enskilda aktier beroende på intresse så får du igång sparandet. Kanske ska du till och med köpa aktier i bolaget som äger Burberry? 😉 Tänk att du är lite smartare som investerar i bolaget än köper dess produkter. När det finns 12000kr på kontot så funderar du allvarligt på om det är värt att ta ut för att köpa den dyrare väskan eller om de kan stå kvar och fortsätta tjäna dig/er. Jag hoppas givetvis på det sistnämnda.
Om du kan börja med små steg och successivt börja tänka lite mer över dina egna vanor och kanske ifrågasätta din egen inköpslust emellanåt så ska du se vilken skillnad det blir. Om du måste ha något särskilt dyrt plagg/pryl så spara till det särskilt, avsätt pengar under lite längre tid så blir det kanske inte lika viktigt till slut. Att hejda impulsen där och då och bara sova på saken en natt kan göra stor skillnad.
Min fru tipsar om några få genomtänkta basplagg av bra kvalitet vilket du säkert redan har som du kan variera med mindre dyra delar. Min fru handlar för det mesta second hand och är lite “picky” med valen så av den anledningen står hon emot ganska många köpimpulser.
Slutligen:
Stort lycka till med mammalivet, det kommer gå jättebra och jag tror att en del “shopaholic-beteende” kommer lösa sig av sig självt! Det viktigaste i livet är ofta gratis, exempelvis kärlek, närhet och vänskap.
PS: Personen i fråga berättade sedan att hon köpt en skötväska för 279 kr och skickade med detta citat. Det gör mig glad!
